Projektbeskrivning

Ädellövskog

En sluten lövskog av mycket varierande utseende som känns igen på de ädla lövträden ek, alm, ask, lönn och lind, som förekommer i varierande omfattning. Ibland dominerar ek eller alm men normalt har inget trädslag mer än 60-70 procent krontäckning. I denna mycket artrika miljö förekommer även andra trädslag. Buskskiktet är välutvecklat och örtrikedomen på marken är stor. Särskilt påfallande är den rika vårfloran. Markerna där ädellövskogen förekommer är lika varierade som utseendet på skogen; oftast ligger skogen i dalgångar och sluttningar på lermark som har gynnsamma klimatiska förhållanden. Vatten- och näringstillgången är god och pH-värdet högt. Ädellövskogen har en liten utbredning och förekommer endast i södra och mellersta Sverige.

Typiska djur och växter

Ädla lövträd: ek, lönn, alm, ask och lind.

Andra träd: björk, hägg, oxel, rönn och sälg.

Buskar: hassel, skogstry m. fl.

Örter: vitsippa, svalört, harsyra, bergslok, bredbladiga gräs. Särskilt goda indikatorarter är blåsippa, ormbär och trolldruva.

Fåglar: skogsduva, stenknäck, härmsångare, trädgårdssångare, svarthätta.

Skyddsvärda arter

Det finns ett otal skyddsvärda arter, varav många är mycket starkt hotade och ibland står på gränsen till utrotning, i denna mycket artrika och varierade naturtyp. Det skulle ta för stort utrymme att lista alla skyddsvärda arter här varför vi får nöja oss med ett starkt begränsat urval. Fåglar som är knutna till miljön är bland annat steglits, stenknäck, kattuggla, skogsduva, näktergal och gröngöling. Skyddsvärda växter och indikatorarter för värdefull miljö i ädellövskogar är bland annat div. bredbladiga lundgräs, vätteros, nästrot, vårärt, sårläka m fl. Listan på skyddsvärda arter omfattar också ett stort antal insekter, lavar, svampar och mossor (Läs mer i avsnittet om Ekhagar).

Kulturpåverkan

Ädellövskogen har i de flesta fall tidigare utnyttjats för slåtter och bete och utgörs i mellersta Sverige nästan uteslutande av igenväxta ängar eller hagmarker.

Värden

Naturtypen är relativt sällsynt och har mycket höga naturvärden. Ofta finns också stora kulturella, sociala och estetiska värden. Liksom i de flesta andra skogstyper ökar förutsättningarna för höga naturvärden i takt med skogens ålder. Miljön är ofta rik på gamla ädellövträd som är en rest av ett tidigare odlingslandskap. Särskilt värdefulla träd för biologisk mångfald är ädla lövträd som är ihåliga och som i sig har ett sågspånsliknande nedbrytningsmaterial, s. k. mulm. I mulmen lever bland annat flera sällsynta arter av skalbaggar. Vissa igenvuxna hagmarksmiljöer, exempelvis ekhagar, misstas ofta för ädellövskogar. Även i andra ädellövskogsmiljöer kan spår av tidigare lövängsbruk vara så starkt att dessa värden överväger och miljöns biologiska mångfald gynnas av att skogen öppnas upp. Det är viktigt att förstå att denna typ av miljöer inte ska skötas som skog utan som hagmark (se vidare dessa kapitel).

Slitagekänslighet

Relativt känsligt då örtvegetationen lätt skadas av tramp.

Skötsel

  • Skötselplan bör alltid upprättas.
  • Rådfråga alltid ekologisk kunnig personal inom kommunen innan skoglig åtgärd företas.
  • I skogar dominerade av ek eller ask som bär tydliga spår av hamling måste alltid ett val göras mellan att antingen restaurera odlingslandskapets naturmiljö genom gallring eller låta värden knutna till skogsmiljön gynnas.
  • Lämna ädellövdominerade skogar vid rasbranter, blockrika partier och skogar dominerade av alm för fri utveckling.
  • Röj bort uppkommande gran och tysklönn.
  • Spara de värdefulla småmiljöerna.
  • Lämna gamla/döda träd samt hålträd.
  • Gynna ädla lövträd vid föryngring.

Målbild

  • En öppen till halvsluten skog som domineras av ädellövträd, ofta med förekomst av gamla grova träd med grova döda grenar.
  • Förekomst av hålträd med mulm, ibland också hamlade träd.
  • Örtrik vegetation.