Projektbeskrivning

Bäckdalar och raviner

Raviner bildas genom att vatten genom århundraden ätit sig igenom sten, grus eller lösa jordlager, varvid mer eller mindre branta sluttningar och översilningsmarker uppkommit. Längst ned i ravinen förekommer en strandzon med våtmarksörter och gräs, varpå följer strandskog. Bredden av zonerna är beroende av vattenståndsvariationen. Skogen i ravinen varierar i artuppsättning beroende på jordart. Tillgången på vatten är oftast god och översilning gör att även näringstillgången i regel är god. Markvegetationen är då örtrik och frodig. Storvuxna ormbunkar bruka vara vanliga. Miljön har en hög luftfuktighet och moss- och lavfloran är därför ofta ymnig på mark, block och trädstammar. Djupa raviner och bäckdalar med gammal skog är en mycket ovanlig miljö i Sverige och i Stockholm finns den endast på några få lokaler (Sätra, Flaten, Lilla Sickla, Igelbäcken).

Typiska djur och växter

Växter: Vanliga arter i markfloran brukar vara örter och ormbunkar som exempelvis skogssäv, älggräs, majbräken och träjon.

Fåglar: Gärdsmyg, grönsångare och strömstare (vintern).

Skyddsvärda arter

Växter: En mängd arter är knutna till den fuktiga miljö som bäckravinen utgör, varav en stor del är hotade. För den lägre floran är bäckraviner den kanske mest intressanta av alla skogsmiljöer. Här finns en mycket lång rad skyddsvärda moss- och lavarter.

Djur: Fåglar som mindre flugsnappare, morkulla, järpe, nötkråka och mindre hackspett. I framförallt den döda veden förekommer flera arter av insekter och i vattendragen fisk som grönling och öring.

Kulturpåverkan

Påverkan på miljön har skett i mycket olika utsträckning. Som regel kan dock sägas att miljön på grund av sin otillgänglighet ofta förskonats från rationellt skogsbruk. Bäckmiljöerna har däremot ofta tidigare dämts i stockholmstrakten för att skapa drivkraft åt kvarnar.

Värden

Branta raviner brukar hysa mycket stora värden. Är ravinen dessutom djup med hög gammal skog, hög luftfuktighet, översilning eller ligger på kalkrik berggrund höjs värdet för den biologiska mångfalden ytterligare. Dessutom finns oftast stora estetiska värden.

Slitagekänslighet

Markvegetationens örter och buskskiktet är mycket känsliga för slitage.

Skötsel

  • Låt ravinens krön utgöra begränsning för eventuella åtgärder i skogen.

Målbild

  • Fuktig till blöt miljö med stort lövinslag av bland annat al och sälg och rikligt inslag av örter
  • Rikligt med död ved i olika nedbrytningsstadier
  • Lövträd som utgör växtplats för sällsynta mossor och trädlavar (sälg, asp ädla lövträd)