Projektbeskrivning

Björkhagar

Björkhagar är den vanligaste av de naturliga trädbevuxna betesmarkerna på moränjordar. Ofta ingår i hagmarkerna också partier av gammal vall eller åker som numera betas, alltså marker som inte räknas in bland de naturliga betesmarkerna. Man får härigenom ofta en mosaik av helt öppna marker och trädbevuxna hagmarkspartier. Markvegetationen är tämligen lågvuxen och domineras av gräs. Hagmarkerna finns på en relativt stor areal och finns spridd i hela landet. De flesta betesmarker har dock gödslats eller plöjts under senare tid. Ogödslade marker har därigenom i allt snabbare takt blivit en sällsynthet.

Typiska djur och växter

Vilka träd som dominerar i hagmarken beror på tidigare skötsel. På gamla utmarksbeten är björken vanligast. Om hagmarken tidigare har varit en ängsmark är inslaget av ädellövträd ofta större. I markvegetationen är följande växtarter vanliga; rödven, rölleka, vårbrodd, prästkrage, gulmåra och vitklöver. Som indikatorarter på oplöjd och ogödslad mark kan nämnas; brudbröd, gullviva, liten blåklocka, stor blåklocka, revfibbla, rödklint, skogsklöver, slåtterfibbla, smultron, vårfingerört, ängsvädd, blåsuga, darrgräs, revfibbla, ängsviol, knöl- och backsmörblomma. Fåglar: Gulsparv, törnskata, törnsångare, svartvit flugsnappare, trädlärka och gröngöling.

Skyddsvärd fauna och flora

I de ogödslade betesmarkerna finns ett antal rödlistade eller på annat sätt skyddsvärda växtarter. Få har dock sin huvudutbredning inom friska betesmarker och många arter är gemensamma med torrängar och andra typer av betesmarker. Bland regionalt skyddsvärda men ej hotade arter i friskängen kan nämnas arter som finns kvar sedan tidigare slåtterhävd som exempelvis fältgentiana (utgången i Stockholm) kattfot, nattviol, Adam och Eva, vildlin, ängsskallra med flera betesarter typiska för ogödslade marker.

Fauna: Flera sällsynta fågelarter är knutna till hagmarker. Bland de idag mest skyddsvärda arterna kan nämnas stenknäck, gröngöling och göktyta. Bland övriga skyddsvärda djur märks bland annat fladdermöss, igelkott och hasselsnok. Ett stort antal vedlevande insekter trivs i hagmarkernas gamla ihåliga lövträd.

Kulturpåverkan

Dagens hagmarker har i regel mycket växlande skötselhistoria. Björkhagen var tidigare ofta utmark, d v s betad skogsmark. Den mark som låg närmast gården inhägnades (ordet hagmark betyder ju inhägnat område). Betet tillsammans med husbehovstimmertäkt missgynnade barrträd och blåbärsris som är typiska för den orörda skogen. I dagens stora betesfållor ingår som tidigare nämnts ofta också partier som tidigare varit åker och ängsmark (dvs. inägor).

Succession och hot

De största hoten utgörs idag av igenväxning, upplöjning och konstgödsling av hagmarkerna. Från och med 1920-talet har de naturliga hagmarkerna gödslats för att öka avkastningen på betet. Först med stallgödslet och på senare tid med konstgödsel. Det är främst konstgödslingen som slår hårt mot den naturliga och artrika betesfloran. I stället för ett 50-60-tal arter blir endast ett tiotal konkurrensstarka arter kvar efter gödslingen.

I många områden har på senare tid hävden upphört och hagmarken växer igen eller planteras med barrträd. I Stockholm är sannolikt också även luftburna kväveföroreningar ett hot.

Slitagekänslighet

Naturtypen är slitagetålig.

Skötsel

  • En skötselplan bör alltid upprättas.
  • Bete med nöt, får eller häst.
  • Se till att få en jämn avbetning genom fållindelning. Gräsmarken ska vara kortsnaggad vid betesgångens slut på hösten.
  • Plöj eller gödsla aldrig en naturbetesmark.
  • Eftersträva variation vid röjningar i hagmarkerna.
  • Håll trädskiktet glest (max 25 procent). Tänk på att en smygande igenväxning sker även i hävdade betesmarker då träd växer upp och blir större. Alltför ofta ser man hagmarker med nästan fullständigt slutet krontak, något som skadar värdefull markflora och fauna.
  • Låt inte buskar breda ut sig för mycket. Eftersträva en mosaik där buskområdena utgör en mindre del av vegetationen.
  • Spara för fågel- och djurliv värdefulla täta buskage.
  • Spara värdefulla småmiljöer.
  • Följ upp skötseln. Se till att betestrycket är det rätta. Följ trädsiktets utveckling.

Målbilder

  • Bryn
  • Gamla/döda träd
  • Hamlade träd
  • Bärande träd, dvs träd som bär frukt, bär eller nötter.
  • Täta busksnår
  • Fornlämningar
  • Spår av den gamla skötseln i form av gärdsgårdar, rösen etc.