Prioriterade habitat
Inom Stockholms stad finns flera speciella och prioriterade miljöer för naturvårdande skötsel som äldre ek- och tallmiljöer, ängar och strandmiljöer. Texterna är framtagna under arbetet med prioriteringsstödet för naturvårdande skötsel. De inkluderar både beskrivning av syftet med skötseln, samt förklaringar av specifika begrepp som används i prioriteringsstödet. Klicka på länken under för att komma till sidan där alla prioriterade habitat är samlade.
ALLA PRIORITERADE HABITAT
Död ved
Varför skötas?
För en mängd olika arter och artgrupper är den döda veden livsviktig. Variationen är stor, allt från stående nydöda träd till liggande död ved (lågor) som är kraftigt nedbruten. Den döda veden kan för vissa arter vara föda medan den för andra är en boplats/växtplats eller fungerar som ett skydd. Kraven på den döda vedens egenskaper är artspecifika, bland annat med avseende på trädslag, nedbrytningsgrad, grovlek eller kopplat till ljusförhållanden.
Vilken skötselåtgärd som ska vidtas i olika områden kommer därför att vara beroende av vilken art man vill gynna. Ingen systematisk inventering av artinnehållet i stående och liggande död ved har gjorts i staden, varför det är svårt att peka ut enskilda objekt som särskilt värdefulla. Men generellt behövs i regel betydligt mer död ved i naturmarken än vad som finns idag, för att upprätthålla en rik biologisk mångfald. Utpekade objekt är antingen stående döda träd (”torrakor”) som kunnat urskiljas vid stadens senaste biotopkartering, eller lågor och ansamling av döda grenar på marken som påträffats i fält eller etablerats av naturvårdskunnig personal. Död ved-objekt kan finnas både inne i skogen och på öppnare, mer solbelysta marker.
Det kan vara viktigt att skapa ny död ved inom många miljöer, något som tas upp i skötselrekommendationerna för de prioriterade habitaten, ekmiljöer, tallskog – mesmiljö och tallskog – solexponerad ved samt kring ek – enskilda jätteträd och tall – enskilda jätteträd. Rekommendationerna under detta stycke handlar istället endast om att bevara de torrakor, högstubbar och lågor (stockar och grova grenar) som redan finns inom naturmarker. Rekommendationerna kring om den döda veden ska hållas solexponerad eller skuggad är kopplad till vilka artgrupper som är påträffade i området eller som skötseln av den döda veden förväntas gynna.
Skötsel
- Håll solexponerad – Röj kring den döda veden för att öka ljusinsläppet. Målet bör vara att den döda veden ska nås av direkt solljus under större delen av dagen. Åtgärden gynnar vedlevande arter som är beroende av att solen hjälper till att skapa ett varmare och torrare mikroklimat med goda ljusförhållanden.
- Håll skuggad – Undvik att röja fram den döda veden. Åtgärden gynnar arter som kräver ett fuktigare och mindre stört mikroklimat.
- Märk ut som depå – om död ved som skapas naturligt eller efter andra skötselåtgärder inte kan bevaras där den har bildats, kan veden forslas till utmärkta depåer. Dessa är områden som har valts ut som lämpliga för att samla död ved. Tänk på att förankra depåerna väl för att minsta risker vid lek och klättring.
- Skyddsvärda arter – I prioriteringsstödet finns skyddsvärda arter inlagda för stadens prioriterade skötselytor. Det gäller oftast insekter, lavar, mossor och svampar, men det kan även röra sig om fåglar eller fladdermöss.
Målbild för ’död ved’. En variation av den döda veden i skog är viktigt, lämna vissa objekt beskuggade medan andra får stå solbelyst. Upplag med död ved på utvalada platser gör att veden kan få vara kvar utan att upplevas som lika stökig för människor som rör sig i skogen. Illustration: Karl Jilg
Målbild
Det finns en variation av död ved med olika egenskaper inom ett område, både med avseende på diameterspridning, nedbrytningsstadie och solexponering. Variationen finns också fördelad mellan stående och liggande död ved. Fördelningen mellan olika trädslag återspeglar det levande beståndet.
