Projektbeskrivning

Fornlämningar

Fornlämningar ligger nästan alltid i anslutning till gammalt odlingslandskap och påfallande ofta på betesmarker. I och med att hävden på de naturliga grässvålsmarkerna ofta upphört sluter sig snart skogen kring fornlämningarna. För närvarande ligger 90 procent av fornlämningarna i Sverige i skog eller på igenvuxna hagmarker. Många av Stockholms fornlämningar likaså.

Typiska djur och växter

Floran och faunan på dessa marker är helt knuten till hävden. Se vidare under betes- och ängsmarker.

Skyddsvärda arter

Ofta ligger fornlämningarna på höjder som hyser en artrik och skyddsvärd torrbacksflora. På dessa marker som ofta hävdats under mycket långa tidsperioder har en lång rad arter kunnat invandra och anpassa sig till skötseln. Antalet skyddsvärda arter runt fornlämningen är därför ofta mycket stort.

Kulturpåverkan

Gravhögar och andra fornlämningar täcktes troligen traditionellt med grästorv. Den kulturhistoriskt riktiga skötseln av själva lämningen är därför bete eller slåtter. Det är också denna skötsel som skyddar fornlämningen bäst. Dessutom framträder den tydligt om gräset är kortsnaggat av bete. Den bästa skötseln är därför den traditionella för de olika markslagen, bete för hagmarken och slåtter för änget. Se vidare under ängs- och hagmarker.

Succession och hot

Det främsta hotet mot fornlämningar är igenväxning med skog då trädens rötter ofta allvarligt skadar stenrösen och dylikt. På fornminnen finns ofta intressanta ängs- och hagmarksarter, som också missgynnas av igenväxning. Flora och fauna missgynnas också av slåtter där höet får ligga kvar.

Värden

Fornlämningarnas värden förhöjs om de ligger i ett hävdat odlingslandskap. Man kan härmed få en uppfattning om den miljö som fanns på den tiden som lämningen uppfördes. Odlingslandskapets utseende har ju förändrats sig tämligen lite sedan järnåldern. Fornlämningar på hävdad mark har därför stora pedagogiska värden. Det gamla odlingslandskapets värden förhöjs på motsvarande sätt av närvaron av fornlämningen. Ofta finns stora naturvetenskapliga värden i form av skyddsvärd fauna och fora i anslutning till fornlämningar.

Slitagekänslighet

Varierande.

Skötsel

  • Särskilda skötselplaner finns framtagna för flera fornlämningar – i samråd med Stockholms stadsmuseum eller Länsstyrelsen i Stockholms län. Åtgå från dessa. Då skötselplan saknas är det lämpligt att kontakta dem för att eventuellt upprätta en sådan.
  • Hävda det gamla odlingslandskapet genom ängesslåtter eller bete. Bästa sättet att sköta fornlämningen är att sköta den omgivande miljön på ett kulturhistoriskt riktigt sätt. Hästbete är dock olämpligt p. g. a. risk för skada på fornlämningarna.
  • Se till att använda rätt redskap vid ängesbruk. Grästrimmer är förkastligt ur naturvårdsynpunkt. Slaget hö måste alltid bortforslas (se vidare under kapitel slåtterängar).
  • Eftersträva en balanserad betesbeläggning i hagmarkerna (se vidare under detta kapitel).
  • Håll borta träd och buskar från fornlämningarna. Ett undantag är träd och buskar som växer på rester från gammal uppodling som exempelvis stensträngar och rösen i ängs- och betesmarker. Dessa utgör naturliga refuger för vedväxter.
  • Vid restaurering av fornlämningar bör man vara noga med att bortföra allt röjnings material som kan tillföra jorden näring. Detta för att så snabbt som möjligt återskapa en grässvål och undvika uppkomsten av sly och högvuxna örtarter som exempelvis mjölke, nässlor och hallon (se vidare under igenvuxna hagmarker).

Målbilder

I anslutning till fornminnet finns samma småmiljöer som i andra betes- och ängsmarker.