Projektbeskrivning

Igenväxta kulturmarker

När betes-, ängs- och åkermark lämnas utan hävd växer det förr eller senare igen till skog. De igenväxande kulturmarkerna är av mycket skiftande karaktär beroende på tidigare skötsel och graden av igenväxning. Gemensamt för dessa marker är dock oftast att de är bevuxna med en luckig ungskog med asp eller björk med inslag av äldre lövträd i grupper eller glesa bestånd. Slutstadiet av igenväxningen är granskog och i vissa fall ädellövskog eller strandskog.

Typiska djur och växter

Ofta dominerar asp och björk med inslag av gamla spärrkroniga ekar och ädla lövträd, samt enstaka unga nykoloniserande granar. Förekomst av döda eller döende enar och hasselbuketter i en skog är säkra tecken på att man har att göra med ett tidigare mer öppet odlingslandskap. Hur mycket som finns kvar av den ursprungligt artrika busk- och markvegetationen beror på hur länge markerna fått stå ohävdade. Ofta dominerar igenväxningsarter som midsommar- och humleblomster. De igenvuxna strandängarnas videsnår och strandskogar bildar en miljö som är värdefull för en rad fågelarter. Vanliga arter är ofta sävsparv och sävsångare. Viltet finner rikt bete i de igenväxande kulturmarkerna.

Skyddsvärda arter

Beroende på igenväxningens grad kan det förekomma skyddsvärda arter från antingen ängs- eller betesflora/fauna eller lundväxter och djur från ädellövskogen kan förekomma här. Hotade fåglar som kan påträffas är bland annat stenknäck, skogsduva, nötkråka och mindre hackspett. I de igenvuxna strandängarnas videsnår påträffas ibland sällsynta arter som exempelvis näktergal, busk-, flodkärr- och gräshoppssångare.

Kulturpåverkan

Se vidare under ängs och betesmarker.

Succession och hot

Igenväxningen utgör det största hotet. Den går olika snabbt på olika marker. På torrängar går igenväxningen långsamt medan den har ett mycket snabbt förlopp på de bördiga ängsmarkerna. Marker med tjock grässvål har relativt god förmåga att stå emot trädkolonisation (bortsett från aspsly, som sprider sig snabbt om det finns stora aspar i närheten).

Värden

I det igenväxta odlingslandskapet förekommer olika naturvärden beroende på hur länge sedan det var som hävden upphörde. I områden där igenväxningen inte gått så långt finns ofta det gamla odlingslandskapets naturvärden kvar. Var det mycket länge sedan man hävdade området kan naturvärdena vara av ett helt annat slag och det igenvuxna odlingslandskapet kan ha fått nya naturvärden som ädellövskog- strandskog eller granskog med rik busk- och örtvegetation.

Skötsel

  • Undersök vari de största naturvärdena ligger, som odlingslandskap eller befintligt igenväxningsstadium och anpassa skötsel efter detta.
  • Spara de värdefulla småmiljöerna (se ovan).
  • Gynna variation både vad gäller trädens ålder och artsammansättning.
  • I många fall är det lämpligt att gynna lövträden, gran bör i dessa fall tas bort.
  • Vid röjning och restaurering av det gamla odlingslandskapet som löper över flera år bör åtgärderna först göras inne i beståndet. En trädridå lämnas lämpligen i dess södra del för att skärma av ljuset och på så sätt minska slyuppslaget.
  • Undvik bortstädning av död ved.

Målbilder

  • Gamla/döda/kullfallna träd och hålträd.
  • Ädla lövträd
  • Bärande träd och buskar
  • Gläntor med gräsvegetation
  • Rester av gammal hävd i form av hamlade träd, gärdsgårdar etcetera.
  • Vattensamlingar
  • Fornlämningar
  • Torrbackspartier