Invasiva främmande arter
Ökad transport av både människor, djur och levande växter har gjort att nya arter sprider sig och etablerar sig i nya miljöer i allt högre omfattning (Hodkinson och Thompson 1997). När sådana arter sprider sig snabbt och konkurrerar ut eller dödar inhemska arter kallas de invasiva främmande arter. Risken för sådana arter är större i parkmiljöer och liknande där förekomsten av främmande plantmaterial och fröer är större. Risken för etablering av främmande arter kan också öka i områden med stor markpåverkan eller liknande processer som skapar nya etableringsmöjligheter. Läs mer om hantering av invasiva arter på Naturvårdsverkets hemsida.
Bland de mest problematiska invasiva arterna finns flera växter, som exempelvis jättebjörnloka och blomsterlupin. Naturvårdsverket har upprättat en lista och riktlinjer för att hantera invasiva främmande arter . Det är generellt viktigt att vara vaksam för när dessa arter etablerar sig och att vara noga med att avlägsna dem tidigt på ett lämpligt sätt. I Stockholm finns idag endast en övergripande policy som gäller hantering av jättebjörnloka. Andra arter som bör uppmärksammas är kanadensiskt gullris, parkslide, snöbär och jättebalsamin.