Påverkan
På många ställen i världen är människans påverkan på ekosystemet genomgripande (Dirzo m. fl. 2014). I samband med omfattande exploatering med hårdgörande av stora ytor är den negativa effekten på ekosystemet och de arter som finns där uppenbara. Mindre ingrepp kan däremot ha en omfattning och frekvens som många arter genom historien har anpassat sig till. Där kan mänskliga aktiviteter samspela med ekosystemet på ett sätt som skapar förutsättningar för artrikedom. Ett sådant exempel är slåtter eller beteshävd.
I Stockholm har naturen präglats av människan under lång tid med odling och bete. I modern tid har bebyggelse och hårdlagda ytor upptagit en allt större del av stadens yta. Därför finns så gott som inga opåverkade naturområden och vattenmiljöer. Däremot har det inte bedrivits något rationellt skogsbruk i staden, vilket innebär att det finns många gamla träd liksom en relativt stor andel lövträd. Samtidigt som Stockholm är en växande storstad finns alltså många unika naturmiljöer som måste värnas och skötas.
Den stora mängden människor som rör sig i många av Stockholms grönområden innebär också ett visst slitage på naturen. Detta kan exempelvis innebära att växter försvinner, att träd och deras rötter skadas eller att jorden kompakteras.
