Röjning och gallring
Om ängen var bevuxen med träd och buskar var röjning och gallring under vintern ett viktigt moment för att hindra ängen från att växa igen. Ängen var ju ofta också en av de platser i landskapet där det fanns lövträd. Röjning och gallring innebar därför att man skördade både virke till redskap och andra ändamål och bränsle. Nuförtiden har många ängar fått växa igen med träd och buskar, trots att fagning och slåtter utförs varje år. Behovet av att hålla ängen öppen för att höet skall bli solbelyst och näringsrikt har glömts bort. Följden blir att de ljusälskande växterna och de värmekrävande insekterna inte lägre trivs och den biologiska mångfalden minskar högst väsentligt. Näst efter upphörd hävd är den långsamma igenväxningen, bristen på gallring och röjning, det allvarligaste hotet mot dagens kvarvarande ängsmarker.
