Sjöar
Man delar ofta upp sjöar beroende på deras innehåll av närsalter, dvs. om de är näringsfattiga (oligotrofa), ”mittemellan” (mesotrofa) eller näringsrika (eutrofa). Var på skalan en sjö befinner sig i detta avseende beror bland annat på sjöns läge i landskapet, geologin och jordarna i området, samt markanvändningen runtomkring. Sjöar i skogslandskapet är ofta näringsfattiga, medan sjöar i jordbruks- och slättlandskap, samt i anslutning till bebyggelse, ofta är näringsrika. Vidare är näringsfattiga sjöar ofta känsliga för försurning. Skötsel och restaureringsmetoder för sjöar kan bland annat inbegripa följande.
Minskning av tillflödet av närsalter
Det bästa sättet att undvika övergödning av en sjö är att hindra att närsalterna når sjön. Genom att kontrollera källorna till närsalterna (trafik, dagvatten, jordbruksmark) och fördröja vattnets väg till sjön (lokalt omhändertagande av dagvatten, dammar, vegetationstäckta skyddszoner längs vattendrag) kan man förbättra förhållandena i en sjö.
Fällning
Fällning innebär att man binder fosfor till en fast förening genom tillsats av aluminiumfosfat, som sedan sedimenterar. Åtgärden utförs för att binda den fosfor som frigörs från sedimenten. Detta kan antingen göras genom att harva ner aluminiumsulfatet i sedimenten eller genom att fälla i vattenmassan.
Metoden har använts sedan 1970-talet och är en mycket kostnadseffektiv åtgärd för att få bukt med internbelastningen av fosfor och den är nödvändig för att nå miljökvalitetsnormerna för vatten i många av Stockholms sjöar.
I Stockholm har fällning utförts i Långsjön, Trekanten och Flaten och planeras även i bland annat Brunnsviken, Magelungen och Drevviken.
Skörd av vattenväxter
Att ta bort vattenvegetation gör att mängden organiskt material i sjön minskar och därmed också risken för syrefria förhållanden vid nedbrytningen av allt detta växtmaterial. Borttagning av rotdelar ger en mer långsiktig effekt än bara beskärning. Det finns en rad maskiner att tillgå, vilken som är mest lämplig beror på vad för slags växter det gäller och hur dessa växter. Att skapa luckor i massiva vassbälten gynnar sjöfågel genom att man skapar en variation i sjön. Generellt bör allt arbete med att ta bort vattenväxter ske under tider då fåglar inte häckar och fisk inte leker. Således bör man undvika störning från mars till slutet på augusti.
Muddring
Sedimentborttagande genom grävning, muddring eller sugmuddring används ibland för att förbättra sjöars tillstånd och göra dem djupare efter exempelvis grundning av sediment från dagvatten. Dock kan muddring leda till oönskade negativa effekter som t.ex. spridning av föroreningar som ligger i sedimenten. I Stockholm har muddring på senare tid huvudsakligen används för att underhålla dagvattendammar och skärmbassänger.
Luftning
Genom att tillföra luft till bottenvatten i sjöar ökas syremängden och syrefria bottnar kan undvikas så länge luftningen håller på. Detta kan vara särskilt viktigt vintertid. Ett annat syfte är att hindra fosfor att lösas ut ur näringsrika bottensediment. Brunnsviken och Magelungen är två sjöar där denna metod använts men har inte använts på senare tid.
Tillförsel av dricksvatten
En ”nödlösning” i ett påverkat, vattenfattigt landskap kan vara tillförsel av dricksvatten för att återföra vatten som har letts bort från vattendraget eller sjön, för att höja vattenkvaliteten, eller för att skapa/återskapa vattenmiljöer såsom dammar, vattendrag. Beroende på omständigheterna kan detta vara en kostnadseffektiv lösning.
