Skärande och klippande redskap
Gemensamt för de skärande och klippande redskapen är att de ger en distinkt snittyta på den avskurna växten. Detta är viktigt för spädare örter och gräs som annars torkar ut och minskar i förekomst eller försvinner. I ängar med värdefull växtlighet bör skärande och klippande redskap användas.
Lien
Lien är inte en maskin men väl ett mycket användbart skärande redskap. I steniga ängsmarker och mindre ängar är lien det perfekta redskapet. Ur naturvårdssynpunkt är lien det allra bästa redskapet. Den ger en distinkt snittyta och är därför skonsam mot växtligheten. Lien är idag ett redskap på undantag eftersom det anses vara för arbetsamt att slå med lie. Innan man på allvar börjar använda lien i skötseln är det lämpligt att de som skall utföra arbetet får utbildning.
Manuella knivslåtterbalkar
Ett bra alternativ till lien är manuella, motordrivna knivslåtterbalkar. Genom att man går bakom dessa redskap har man bra uppsikt och kan manövrera även i steniga och trädrika marker. Maskinen är relativt liten och går lätt att transportera från äng till äng. För vass-slåtter har bland andra fornminnesgruppen en manuell så kallad oscillator.
Traktorburen knivslåtterbalk
I större ängsmarker med värdefull flora är knivslåtterbalken det redskap som bör användas. Knivslåtterbalken är känslig för stenar och andra hårda föremål och det kan vara nödvändigt att i förhand märka ut sådana för att förhindra påkörning. I marker som varit utan hävd under flera år är det lämpligt att använda rotorslåttermaskiner eller slaghack de första åren.
En hel del gamla hästburna knivslåtterbalkar har blivit bevarade för eftervärlden. Har man tillgång till en arbetshäst är det mycket trevligt att använda den i slåtterarbetet. Särskilt när man ställer till slåttergille och bjuder in allmänheten är hästen perfekt och bidrar säkert till att locka deltagare.
Av knivslåtterbalkar finns två huvudtyper, dels enkelknivslåtterbalkar, dels dubbelknivslåtterbalkar. Enkelknivslåtterbalken kan ha fingrar som är längre än knivarna – långfingerbalk – eller fingrar som är kortare eller lika långa som knivbladen, ofta kallade sumpfingrar. Dubbelknivbalken har två uppsättningar knivar som båda rör sig mot varandra. Den är mer effektiv i tät växtlighet, exempelvis med mycket gammalt gräs i botten och kan ge högre arbetshastighet. Samtidigt är den mer känslig för påkörning än enkelknivslåtterbalken.
Slående/avslitande maskiner
Dessa maskiner arbetar med roterande egg eller ett trubbigt föremål med så stor hastighet att växterna går av när de träffas. Om rotationshastigheten är tillräckligt hög och eggen är tillräckligt vass kan dessa redskap ge en distinkt snittyta i likhet med de skärande/klippande redskapen. Oftast är dock rotationshastigheten för låg och knivarna otillräckligt skärpta.
Röjmotorsåg med gräsröjartillsats
Gräslinor ger inte distinkta snitt utan river snarare sönder växtligheten. Röjsåg med gräslina är därför inget lämpligt redskap i skötseln av ängar med värdefull växtlighet. Även de olika typer av gräsklingor som kan monteras på röjsågar är mindre lämpliga. Dessa redskap är dock utmärkta för att bekämpa oönskad växtlighet som brännässlor, älggräs och örnbräken.
Rotorslåttermaskiner
Rotorslåttermaskiner har horisontellt roterande skivor med två eller fler löst monterade knivar. Maskintypen är ganska oöm och tål ganska väl att man kör på hårda föremål. Om knivarna i slåtteraggregatet är vassa blir snittytan distinkt. Rotorslåttermaskinen kan därför användas i marker där man vill gynna ett värdefullt, slåtterformat växtliv. Knivarna deformeras lätt när de slår i sten och måste då bytas eller skärpas. Rotorslåttermaskiner passar bra för att sköta ängar som är fria från stenar och andra hinder. I ängar med särskilt skyddsvärd flora bör dock hellre knivslåtterbalkar användas.
Slaghackar
Slaghackar är oömma jämfört med andra knivbalkar och rotorslåttermaskiner. Slaghackan arbetar oftast på ett för växtligheten okänsligt sätt och lämpar sig därför inte för skötsel av ängar med värdefull växtlighet. För ängs- och betesmarker som saknar värdefull växtlighet och som skall restaureras är den dock ett utmärkt redskap. Slaghackan samlar effektivt upp den gamla förnan och klarar till och med av stora tuvor. När slåtterytorna blivit fria från sly och tuvor efter några år, kan man övergå till att använda en knivslåtterbalk eller ett rotorslåtteraggregat, se diskussion ovan.
