Slåtteräng

Prioriterade habitat

Inom Stockholms stad finns flera speciella och prioriterade miljöer för naturvårdande skötsel som äldre ek- och tallmiljöer, ängar och strandmiljöer. Texterna är framtagna under arbetet med prioriteringsstödet för naturvårdande skötsel. De inkluderar både beskrivning av syftet med skötseln, samt förklaringar av specifika begrepp som används i prioriteringsstödet. Klicka på länken under för att komma till sidan där alla prioriterade habitat är samlade.

ALLA PRIORITERADE HABITAT

Slåtteräng

Varför skötas?

Ängen är en naturlig fodermark för tamboskap som genom en lång historia av regelbunden slåtter skapat livsutrymme för en mängd olika artgrupper av både växter och djur. Tack vare återkommande slåtter och bortförsel av växtmaterial har ängarna med tiden blivit näringsfattiga, vilket hindrar dominanta arter att breda ut sig och ger plats för mer sällsynta arter. Slåtterängarna är därmed en miljö med rik artmångfald. Många insekter är knutna till växterna, exempelvis fjärilar, humlor och bin som är viktiga pollinatörer. Om det finns gott om insekter gynnar det även fåglarnas och fladdermössens födotillgång, föryngring och spridning.

Fagning inför slåtter utförs under våren, det innebär att rensa bort löv och gräsrester för att skapa goda ljusförhållanden för uppväxande flora. Under det arbetet bör hänsyn tas till häckande fåglar och övrigt djurliv. Ytor som ska restaureras, slåttras en första gång tidigare på säsongen än den vanliga slåttern. Hur tidigt de kan slåttras beror på befintligt tillstånd samt flora och fauna, något som bör avgöras av sakkunnig person. Höstslåtter utförs i övrigt på alla ytor och ska helst ske tidigast 1 augusti. Slåtter ska utföras av entreprenör med rätt kompetens och med lättare skärande/klippande redskap som inte komprimerar marken. Slaget gräs måste alltid samlas upp och forslas bort, annars kvävs konkurrenssvaga arter. Höet bör om möjligt lämnas på marken i några dagar innan upptag, för att växterna ska hinna fröa av sig ordentligt. Om det inte finns möjlighet att slåttra hela den prioriterade ytan så kan slåttern kan med fördel planeras så att ytan som slåttras varierar från år till år, växelvis. Även variation mellan slåtter och bete kan vara fördelaktigt.

Skötselbegrepp

• Slåtter med upptag – Höstslåtter av ängsmark ska helst ske tidigast 1 augusti för att floran ska hinna blomma färdigt och bilda frö. Det avslagna materialet bör sedan bli liggande i högst en vecka för att få tid att fröa av sig innan höbärgningen sker, då höet samlas ihop och förs bort. Slåtter kan göras med slåttermaskin som inte får vara för tung, eftersom detta komprimerar jorden och missgynnar många arter. Slaghackar är inte lämpliga för återkommande slåtter av prioriterade ytor.
• Iståndsättning – Innebär att den prioriterade ytan behöver restaureras innan slåtter kan ske. Den kan bestå av röjning av sly och buskar, hackning för att få bort vedbildande växtdelar, eller flera upprepade slåtterinsatser under en säsong – beroende på i vilket skick marken är. Vid upprepad slåtter för restaurering sker en första insats i juni då oönskad högväxt vegetation tas bort innan den hinner sätta frö, och sedan ytterligare en slåtterinsats på hösten.
• Skyddsvärda arter – I prioriteringsstödet finns skyddsvärda arter inlagda för stadens prioriterade skötselytor. Det gäller främst kärlväxter och pollinerande insekter som gynnas av slåtter eller sandiga miljöer, men även markhäckande fåglar, exempelvis sånglärka, vilka kräver hänsyn då deras häckningar kan spolieras av för tidig slåtter.

Målbild för ’Slåtterängar’. Slåtter med upptag ger en variation av kärlväxter och insekter. I kantzoner och svårtillgängligare områden kan en slåtterbalk användas. Illustration: Karl Jilg

Målbild

En öppen och variationsrik ängsmark. Artrik grässvål med stort inslag av blommande örter och förekomst av skyddsvärda arter av både kärlväxter och insekter. Nektarrika ängsblommor som gynnar bin, fjärilar och andra pollinatörer. Avgränsningen av ängen bör följa den historiska markanvändningen med en variationsrik brynmiljö runt ängen om den ligger i anslutning till skogsmark. I solbelysta lägen i kanterna av ängen kan sand- eller jordblottor med fördel åstadkommas för att gynna reproduktionen av sandbin och liknande pollinatörer.

I broschyren Slå ett slag för ängen (Länsstyrelsen i Stockholms län 2015) finns generella ängsskötselråd för att gynna biologisk mångfald.