Prioriterade habitat

Inom Stockholms stad finns flera speciella och prioriterade miljöer för naturvårdande skötsel som äldre ek- och tallmiljöer, ängar och strandmiljöer. Texterna är framtagna under arbetet med prioriteringsstödet för naturvårdande skötsel. De inkluderar både beskrivning av syftet med skötseln, samt förklaringar av specifika begrepp som används i prioriteringsstödet. Klicka på länken under för att komma till sidan där alla prioriterade habitat är samlade.

ALLA PRIORITERADE HABITAT

Tallskog – mesmiljö

Vad och varför?

I eller kring städer gynnas ofta lövdominerade naturtyper och barrskogsmiljöer tenderar att vara mindre prioriterade ju mer urbaniseringen ökar. Stockholms förorter har fortfarande ett nätverk av barrskogsmiljöer som bland annat hyser barrskogslevande fågelarter. Tofsmesen är starkt bunden till barrskog – i Stockholmstrakten i synnerhet tall – och ställer dessutom krav på tillgång till död ved, bland annat död ved i stående träd för bobygge. Tofsmesen kan därför fungera som fokusart i barrskogsdominerade miljöer, som också är viktiga för andra barrskogsfåglar, exempelvis talltita, svartmes och kungsfågel, som bildar s.k. meståg tillsammans med tofsmes.

Tofsmes och liknande arter ställer krav på tillgång till död ved och på skogskontinuitet i landskapet. Den trivs bäst i större sammanhängande, äldre barrskogsbestånd som har en varierande struktur och den undviker öppna områden. I den del av Sverige som stockholmsregionen tillhör, är tofsmesen särskilt knuten till äldre tallar. En viktig del av ett lämpligt habitat är stående död ved för att bygga boet.

Skogens struktur spelar också en viktig roll och barrskogsmesarna föredrar skiktade skogsbryn som ger bättre skydd än skogsbryn vid avverkade områden. En halvöppen skiktad barrskog med bra solexponering kan anses som lämpligt habitat. Tofsmesen bygger bo i ett hål i stående stubbar eller träd och är svår att få att häcka i holkar. Generellt gäller att inga skogliga åtgärder som riskerar att störa fågelhäckning eller andra djurs reproduktion får ske under perioden 1 april till 31 juli. Finns kännedom om tidigare häckande fåglar i ett visst bestånd behöver hänsyn tas ännu tidigare.

Skötselbegrepp

  • Visst uttag av gran – Visst uttag av gran för att förhindra igenväxning. Ett antal granar bör dock alltid lämnas kvar då de innebär ett skydd för småfåglarna. Målet är att skapa en variation så att inte hela beståndet blir helt igenvuxet, men inte att skapa helt öppna och ljusa miljöer. Åtgärden bör aldrig göras under fåglarnas mest aktiva häckningsperiod som brukar vara maj, men undvik helst hela perioden april-juni.
  • Lämnas orörd – Ingen åtgärd behövs. Så lite ingrepp som möjligt bör göras i de områden där denna rekommendation är prioriterad. Om åtgärder som t.ex. röjningar eller nedtagning av träd trots detta behöver göras så bör det förläggas under perioder då fåglarnas häckning inte störs, april-juni.
  • Skyddsvärda arter – De mesfåglar som framförallt är skyddsvärda är tofsmes, svartmes och talltita. Finns uppgifter om att de utnyttjar området så står denna information med i stadens prioriteringsstöd, vilket gör det ännu viktigare att hänsyn tas till häckningsperioder. I områden där någon av dessa tre arter finns så står även övriga mesfåglar som utnyttjar området med. Om ett område används av fler mesfåglar så visar det på att det håller en bra blandning av miljöer och variationen bör då bevaras.

Målbild för en ’Tallskog – mesmiljö’. En sluten barrskog med luckor för att skapa solbelyst död ved och undervegetation för skydd för mesfåglarna. Illustration: Karl Jilg

Målbild

Sammanhängande barrskogsbestånd av flerskiktad tallskog rik på gamla tallar och med inslag av lövträd. Undervegetationen skapar behövligt skydd för mesarna. Viktigt att krontaket inte blir alltför slutet då ljus och värme är förutsättningar för lyckad häckning. Luckighet och variation är viktigt. En riklig förekomst av stående död ved, speciellt murken stående död ved är viktigt för mesarnas möjlighet att skapa nya bohål. Funktionella, flerskiktade kantzoner med löv- och graninslag mot våtmark, vatten, vattendrag och andra öppna ytor skapar miljöer för födosök och skydd från rovfåglar.