Projektbeskrivning

Torrängar

Naturtypen återfinns på torra sandiga eller moiga-mjäliga-moränjordar, ofta som ljusöppna och solexponerade syd-västvända mindre kullar i betesmarker eller åkerholmar. Trädskikt är glest eller saknas. Enstaka taggbuskar förekommer. Markvegetationen mycket artrik och gräsdominerad. Vid bete är den lågvuxen, annars mer högvuxen. Naturtypen har en måttligt stor utbredning och är vanligast i de östra delarna av Sverige. I Stockholm är den ovanlig.

Typiska djur och växter

Torrängarna tillhör våra mest artrika miljöer vad gäller floran och även små åkerholmar eller torrbackar kan innehålla upp till hundra kärlväxtarter. Vanliga och ofta förkommande arter är en, fårsvingel, ängshavre, och gulmåra. Bland indikatorarter kan nämnas en mängd kärlväxter: brudbröd, gullviva, liten blåklocka, mandelblom, rödklint, skogsklöver, smultron, vårfingerört, ängshavre, ängsviol, knöl- och backsmörblomma, flentimotej, backnejlika, backklöver, jungfrulin, brudbröd, backsippa, gräslök, solvända, backtimjan samt en rad små vårblommande korsblommiga arter. Insektsfaunan är rik. Ofta påträffas ymnigt med fjärils- och skalbaggsarter. Fåglar: gulsparv, stenskvätta, ärt- och törnsångare samt törnskata.

Skyddsvärda arter

En lång rad hotade växter är knutna till denna ovanliga miljö, och ofta har dessa en sydsydöstlig utbredning. Bland hotade arter med stor geografisk utbredning kan nämnas pukvete, korskovall, kattfot, vildlin, fältgentiana, stortimjan, säfferot samt Adam och Eva. Djurliv: Bland skyddsvärda fåglar märks törnskata och steglits. Övriga djur som är knutna till torrängen är bland annat en rad sällsynta fjärilsarter, bland annat apollofjäril och liten bastardsvärmare.

Kulturpåverkan

Torrängarna kallades förr ofta för ”backe” och utgjorde mindre åkerholmar eller dylikt i de intensivt hävdade inägorna. År med mycket nederbörd kunde gräsväxten på torrängarna bli så pass riklig att det lönade sig att slå backen med lie. Torrår fick kreaturen beta av vegetationen. Torpbebyggelse är påfallande ofta placerad på dessa marker. Idag finns små torrbackar även kvar insprängda i det urbana landskapet.

Successioner och hot

Många torrängar håller idag på att växa igen i och med att hävden upphört. På sikt utarmas då floran och backen koloniseras av buskar och ek- eller tallskog. Igenväxningen av torrängarna går i regel mycket långsamt och de kan därmed behålla sina naturvärden under en lång tid efter det att hävden upphört men på sikt är någon form av hävd nödvändig. Tillförsel av näring spolierar på ett effektivt sätt torrängens naturvärden och bör till varje pris undvikas. Aktiv gödsling av naturbetesmarker är inte längre så vanligt. Det är dock vanligt att näring tillförs beteshagarna genom att djuren stödutfodras i området. Stödutfodring bör i alla lägen undvikas i områden med betade torrängar.

Värden

Artrika torrbackar hyser nästan alltid höga kulturella (element i odlingslandskapet), estetiska (landskapsbild), sociala (omtyckta utflyktsmål) och naturvetenskapliga värden (i form av skyddsvärd flora och fauna). Särskilt skyddsvärda är lite större torrängar med hävd samt torrbackar med kalkhällar. En del av stadens torrbackar ligger på fornlämningar, varför de dessutom har höga kulturhistoriska värden, som även de gynnas av hävd.

Slitage känslighet

Grässvålsmarken tål i regel slitage bra.

Skötsel

  • Bete med häst, får eller kor. Rekommenderad betesbeläggning se tabell 1. Backarna kan också hävdas med slåtter men detta är i jämförelse med bete en kostsam metod.
  • Gödsla aldrig en torräng. Stödutfodra aldrig betesdjuren. Är betet slut skall djuren tas från området. Näringstillförsel skadar den skyddsvärda floran.
  • Låt inte buskvegetationen dominera vegetationen. Eftersträva en mosaikartad struktur, spara enstaka täta buskage för fågellivet.
  • Håll efter trädskiktet. Eftersträva en så öppen miljö som möjligt. Trädskiktet bör inte täcka mer än maximalt 25 procent.
  • Spara spärrkroniga och bärande träd, dvs träd som bär frukt, bär eller nötter.
  • Vårda eventuella skogsbryn.
  • Följ upp skötseln, ge akt på igenväxning och eventuella slitageskador.

Målbild

  • Täta buskage av värde för fågellivet
  • Bärande träd
  • Skogsbryn
  • Fornlämningar
  • Odlingsrösen och stengärdsgårdar