Projektbeskrivning

Val av betesdjur

Nötkreatur biter av gräset mycket jämnt och liknar på detta sätt en gräsklippare. Djur av mjölkras kan vara lite mer kräsna än köttdjur och kan vilja undvika mindre smakliga växter som älggräs och brännässlor. Hur olika nötkreatur betar beror dock i första hand på hur de lärt sig att beta av andra djur i flocken. Bäst är således att använda sådana djur som är vana att beta på den aktuella typen av betesmark.

Får är fantastiska slyröjare eftersom de med förkärlek äter löv. I ett slyrikt område som behöver röjas är det därför mycket lämpligt att släppa får på bete, åtminstone i ett inledningsskede.

Hästar är mycket effektiva betesdjur, framförallt om markerna redan är välbetade. Enligt många är hästar mycket lämpliga att släppa ut som ”röjare”, d.v.s. att först släppa ut på slyig mark som ska restaureras. Eftersom det finns gott om hästar i Stockholm med omnejd är hästarna en viktig resurs för skötseln av stadens marker. Hästar gnager dock ofta av lövträdens bark och kan på så sätt ta död på hela lövträdsbestånd. I marker med värdefulla lövträd och där det är svårt att skydda träden är hästar därför inte lämpliga som betesdjur. Allra viktigast är att inte använda sådan mark som rasthagar för hästarna, i synnerhet inte under vinterhalvåret, eftersom hästarna sliter hårt på både mark och träd när det inte finns gott om färskt gräs att äta. Rätt betestryck är viktigt när det gäller hästar, annars kan de orsaka trampskador tidigt under säsongen då grässtråna är outbildade och känsliga.

Många äldre husdjursraser, exempelvis rödkullan och gutefåret är inte längre lönsamma och riskerar därför att försvinna. I naturvårdsammanhang finns en unik möjlighet att gynna sådana raser.